I wish I could go back to where I was when I longed to be where I am now

Det kunde vara en låttext, det kanske det är också, men för mig är det i första hand en tanke som tagit mer och mer form i mitt huvud på sistone.
Det fanns en tid, då jag skrev dikter, låtar, berättelser; då jag skrev för skrivandets skull, för att tankarna skulle få form och inte för att någon skulle läsa det.
Jag har tappat förmågan att skriva, sjunga, spela, skapa för processens skull. Jag har fastnat i att skapandet inte har någon mening om det inte har något mål. Varför skriva när ändå ingen läser? Varför sjunga om ändå ingen hör? Varför måla när ingen kommer att se bilden? Varför spela när det inte finns någon scen?
Svaret är: För kreativitetens skull!
Så enkelt är det.
För att bli/vara/förbli konstnär/sångerska/skådespelerska måste jag fortsätta skapa.
Oavsett produkt. Oavsett mål. Oavsett kvalitet.
Skapa. För skapandets skull.
 
Julia Camerons "The Artist's Way" erbjuder en möjlighet. Hon föreslår något som hon kalla för morning pages.
Detta innebär att man varje morgon fyller tre hela sidor med text. Uppgiften är att bara skriva. Skriva ner allt som dyker upp i huvudet. Vet man inte vad man ska skriva, skriver man om att man inte vet vad man ska skriva. Det är helt oviktigt vad man skriver, bara man skriver. Ingen kommer att läsa det. Inte ens man själv.
Målet är att skapa en förbindelse till det undermedvetna. Genom att fånga alla tankar som flyger runt i huvudet (hur små och till synes oviktiga de än är), får det kreativa innre en chans att tala.
 
Jag tror att det kan vara exakt det jag behöver. Komma bort från att det måste bli perfekt jämt. Att det inte är lönt om det inte blir det. Själva processen är ju målet. När glömde jag bort det?
Hur kunde det bli så här? Att jag blivit så mycket bättre på det mesta, men att jag samtidigt glömt vem jag egentligen är, eller varför jag valde den vägen jag går.
Jag har blivit alldeles för vuxen, jag har låst in det kreativa barnet inom mig, det barn som gjorde fickknivar av kartong och provpåsklämmor, som målade gräset på dinosauriernas tid blått och argumenterade att ingen kunde bevisa att det var grönt då, som vaknade och gick upp långt innan föräldrarna om somrarna, bar ut ett bord till ladan, såg ut över fårhagen och målade, som gjorde smycken av prästkragar, som piercade näsa och öron på sina dockor med vackra knappnålar, som sydde egna kläder till sig och barbiedockorna, som satt i timmar med illustreringar av skoluppsatser, som gjorde parfym av rosor och vatten, som klättrade i träd, snickrade, sjöng och dansade...
Hon måste få komma ut nu. Innan hon hinner svälta till döds.
Hon ska få plats att leva, frodas, dansa, springa och hoppa omkring.
Det är inte för sent än. Men jag måste agera. Nu.

Kommentarer
Postat av: Suzy

Jag kommer läsa, jag kommer lyssna, jag kommer kolla och njuta om jag får chansen <3 <3 Förstår att svackor kommer, men håll fast i din vilja som finns i dig, och håll fast i din kärlek som kommer stötta i allt! Massa kärlek skickas över... break a leg i allt du gör!!!!!

2013-02-11 @ 16:31:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback