Bra eller dåligt?
Igår hade jag mitt psykiskt sett hittills hårdaste balettpass. Mitt namn nämdes lika många gånger som alla andra sammanlagt. Minst! Jag sträckte min fot så mycket jag kunde och ändå "Ebba, sträck foten!", jag spände varenda muskel i min kropp för att hålla mig rak och ändå "Ebba, vrid inte överkroppen!", jag spände rumpan och magmusklerna så mycket jag kunde och ändå "Ebba, in med rumpan!"... Det var fel på mitt fokus när vi gjorde piqués, det var fel på min fot i piruettposition, det var fel på mitt huvud i första position, fel på min rygg i arabesquen, fel på min fot i relevén, fel på mina knän i plié... Det var jobbigt, men jag har inte bestämt mig för ifall det verkligen är dåligt. Antingen är jag sämre än alla andra, eller så ser balettlärarinnan potential i mig... Hmmm... Spelar inte så stor roll, det är i alla fall bättre än att inte få någon feedback alls, jag vill ju ha nåt att jobba på!
Apropå jobba på: har fått manuset för julshowen med all min text som jag ska lära mig. Det är mycket och det ska bli kul! Jättekul! Och en ordentlig utmaning!
Apropå jobba på: har fått manuset för julshowen med all min text som jag ska lära mig. Det är mycket och det ska bli kul! Jättekul! Och en ordentlig utmaning!
Åååh, en LISTA!
Jag...
Är: förvirrad och fundersam
Ger intryck av att vara: arrogant
Mår: ganska bra just nu
Ska: ladda över inspelningar till datorn
Har: hittat två par högklackade stövlar idag och tonat håret rött i fredags
Bör: styrketräna och gå och lägga mig tidigt
Kan: baka jättegott knäckebröd
Vill ha: bekräftelse
Skulle vilja: vara någon annan ibland
Tycker om att: dansa
Drömmer om: att stå på en stor scen och kunna leva på det en vacker dag
Längtar till: sportlovet
Fasar inför: framtiden och att behöva bli vuxen på riktigt
Har ett brinnande intresse för: konsten att agera
Bryr mig om: mina nära och kära
Trivs med: mitt jobb
Planerar att: söka till skolor i tyskland om två år
Bor: hemma hos Mamma och Pappa med utsikt över alperna
Skulle vilja bo: i en liten by i Italien under vintern
Klär mig gärna i: högklackat
Dricker gärna: bubbelvatten med högt mineralhalt på sistone
Äter helst: god mat som inte ger mig dåligt samvete eller onda överaskningar dagen efter
Tränar: dans 7 timmar i veckan plus pilates 1 timme
Tittar ofta på: allt runt om kring mig, människor, trafik, natur...
Lyssnar ofta på: det vänner och bekanta eller lärare har att säga
Stolt över: att jag vågade ta ett steg åt rätt håll
Styrka: utstrålning
Svaghet: kondition
Beundrar: min vän J som vet så mycket om livet och kör sitt eget race oavsett vad världen tycker
Rädd för: att förlora någon jag älskar; att misslyckas, inte räcka till, inte duga eller tvingas sluta pga skada
Ovana: att pilla på allt inklusive sårskorpor och finnar samt eksem
Lördagskvällar: brukar jag tvinga mig själv att träffa kompisar om jag inte jobbar
Sak jag ska köpa när jag fått lön: nix, har gett mig själv köpförbud förutom julklappar och skolgrejer
Listan är föresten tagen från Celeritas.
Är: förvirrad och fundersam
Ger intryck av att vara: arrogant
Mår: ganska bra just nu
Ska: ladda över inspelningar till datorn
Har: hittat två par högklackade stövlar idag och tonat håret rött i fredags
Bör: styrketräna och gå och lägga mig tidigt
Kan: baka jättegott knäckebröd
Vill ha: bekräftelse
Skulle vilja: vara någon annan ibland
Tycker om att: dansa
Drömmer om: att stå på en stor scen och kunna leva på det en vacker dag
Längtar till: sportlovet
Fasar inför: framtiden och att behöva bli vuxen på riktigt
Har ett brinnande intresse för: konsten att agera
Bryr mig om: mina nära och kära
Trivs med: mitt jobb
Planerar att: söka till skolor i tyskland om två år
Bor: hemma hos Mamma och Pappa med utsikt över alperna
Skulle vilja bo: i en liten by i Italien under vintern
Klär mig gärna i: högklackat
Dricker gärna: bubbelvatten med högt mineralhalt på sistone
Äter helst: god mat som inte ger mig dåligt samvete eller onda överaskningar dagen efter
Tränar: dans 7 timmar i veckan plus pilates 1 timme
Tittar ofta på: allt runt om kring mig, människor, trafik, natur...
Lyssnar ofta på: det vänner och bekanta eller lärare har att säga
Stolt över: att jag vågade ta ett steg åt rätt håll
Styrka: utstrålning
Svaghet: kondition
Beundrar: min vän J som vet så mycket om livet och kör sitt eget race oavsett vad världen tycker
Rädd för: att förlora någon jag älskar; att misslyckas, inte räcka till, inte duga eller tvingas sluta pga skada
Ovana: att pilla på allt inklusive sårskorpor och finnar samt eksem
Lördagskvällar: brukar jag tvinga mig själv att träffa kompisar om jag inte jobbar
Sak jag ska köpa när jag fått lön: nix, har gett mig själv köpförbud förutom julklappar och skolgrejer
Listan är föresten tagen från Celeritas.
A world in each human being
Each human creature is a world that's peopled
by blind inhabitants in dark rebellion
against the I set over them as king
In every soul a thousand souls are prisoned
in every world a thousand worlds are hidden
and these blind worlds, these lower worlds are real
and living, though they never come to birth
real as the I is real. And we the kings
we princes of the possible within us
we too are subjects, prisoners ourselves
in some great being whose essential I
we grasp as little as our master can
his master. And our own emotions
have taken colour from their love and dying.
As when far out a liner passes, under
the horizon, lying smooth and clear
in the evening light. And we know nothing of it
until a wave swells towards us on the beach
first one, and then another, and then more
that break and cilmb and break till everything
is as it was again. Yet nothing
is as it was again.
And so we shadows shake with strange unrest
when something tells us that a voyage has started
That something of the possible is freed.
(Gunnar Ekelof, from Finnish by Ann Draycon)
Jag skulle vilja låta ovanstående dikt stå som den är, men känner ändå att jag måste skriva några rader. Åtminstone för att tacka Lina och Mattias för vackra, berörande och givande rader. Det ger mod. Tack!
Jag måste skärpa mig och lära mig hantera mitt humör och lära mig omvandla frustration, ilska, ensamhet och sorg till något kreativt. Även negativa känslor bär ju på en enorm mängd energi...
Acting-lektionen idag var skrämmande för den visade hur nära skratt och gråt ligger, hur snabbt det kan slå om och hur oberäknelig känslovärlden kan bli när spänningar byggs upp och löses. Det är mäktigt och magiskt och skrämmande...
Det finns få saker som jag förstår i min egen lilla bubbla på sistone allra minst mitt humör och det energier som puttrar och bubblar inuti mig men aldrig riktigt lyckas komma fram... Där finns en del smuts under mattan...
Dagarna rullar på, snart är det jul, jag kutar på, glömmer mig själv, glömmer mina behov, vill slita tills det svider i hela kroppen för det får mig att känna mig mindre värdelös, det ger mig en mening...
Jag saknar och längtar och gömmer mig och stänger in och minns och sörjer och ser fram emot den dagen då jag känner igen mig själv igen och lyckas dela med mig av det jag har.
by blind inhabitants in dark rebellion
against the I set over them as king
In every soul a thousand souls are prisoned
in every world a thousand worlds are hidden
and these blind worlds, these lower worlds are real
and living, though they never come to birth
real as the I is real. And we the kings
we princes of the possible within us
we too are subjects, prisoners ourselves
in some great being whose essential I
we grasp as little as our master can
his master. And our own emotions
have taken colour from their love and dying.
As when far out a liner passes, under
the horizon, lying smooth and clear
in the evening light. And we know nothing of it
until a wave swells towards us on the beach
first one, and then another, and then more
that break and cilmb and break till everything
is as it was again. Yet nothing
is as it was again.
And so we shadows shake with strange unrest
when something tells us that a voyage has started
That something of the possible is freed.
(Gunnar Ekelof, from Finnish by Ann Draycon)
Jag skulle vilja låta ovanstående dikt stå som den är, men känner ändå att jag måste skriva några rader. Åtminstone för att tacka Lina och Mattias för vackra, berörande och givande rader. Det ger mod. Tack!
Jag måste skärpa mig och lära mig hantera mitt humör och lära mig omvandla frustration, ilska, ensamhet och sorg till något kreativt. Även negativa känslor bär ju på en enorm mängd energi...
Acting-lektionen idag var skrämmande för den visade hur nära skratt och gråt ligger, hur snabbt det kan slå om och hur oberäknelig känslovärlden kan bli när spänningar byggs upp och löses. Det är mäktigt och magiskt och skrämmande...
Det finns få saker som jag förstår i min egen lilla bubbla på sistone allra minst mitt humör och det energier som puttrar och bubblar inuti mig men aldrig riktigt lyckas komma fram... Där finns en del smuts under mattan...
Dagarna rullar på, snart är det jul, jag kutar på, glömmer mig själv, glömmer mina behov, vill slita tills det svider i hela kroppen för det får mig att känna mig mindre värdelös, det ger mig en mening...
Jag saknar och längtar och gömmer mig och stänger in och minns och sörjer och ser fram emot den dagen då jag känner igen mig själv igen och lyckas dela med mig av det jag har.
Deppig, frustrerad bitterfitta
Jag är deppig, frustrerad, bitter och ensam. Det var längesen jag kände mig så ensam som den här helgen. Jag har ingen energi, ingen glädje, ingen ork... Jag går bara runt och är bitter och taskig. På jobbet kunde jag skärpa mig för där hade jag en massa människor runtom mig som fick mig att tänka på annat. Men när jag kom hem var jag bitterfittig så det bara smällde om det. Ringde och skällde på Brorsan bara för att han låtit två flaskor och en tallrik stå framme... Så himla onödigt! Jag vet ju hur det är att ha kompisar hemma och jag vet hur det är att stressa iväg till en flick-(i mitt fall pojk-)vän och jag är ju inte en gnutta bättre när det gäller att plocka undan efter mig! Fatta vad förbannad jag skulle ha blivit om han hade ringt mig när jag var på födelsekalas och skällt på mig fastän jag plockat i ordning allt annat utom just dessa två eländiga flaskorna...!!! Jag blir så trött på mig själv!!! J-vla kärring! Jag beter mig verkligen som en bitter gammal ungmö!
Jag tar allt på lite för stort allvar. Jag är missnöjd med mig själv. Jag är fruktansvärt egocentrisk, egoistisk och arrogant! Hur kunde jag bli det? Eller har jag alltid varit det...?
Jag är frustrerad över att jag inte är den jag vill vara. Jag lyckas inte övertyga mig själv. Jag kan lura alla andra om att jag är den käcka tjejen som passar i knallrött hår, men inte mig själv. Förmodligen för att jag inte är ärlig. Det är inte jag...
Jag vill inte vara bitter och frustrerad, jag vill vara empatisk och snäll och trevlig och glad! Jag vill inte vara ensam... Jag klarar inte av det här! Varför finns det ingen som kan få mig att känna mig trygg? Någon som håller om mig och viskar i mitt öra att allt kommer att ordna sig och att jag är det finaste som finns i hans ögon...? Någon som faktiskt skulle kunna få mig att tro det...
Motgångar och underverk
Den här veckan har varit tung. Riktigt tung. Jag har försökt se det positiva, jag har kämpat för att inte låta det svåra och tunga ta överhand, men det har bara lyckats måttligt...
Min axel som har gjort helt makalöst ont och varit orörlig sedan i måndags kväll har gjort mig riktigt deppig. Eller ja, det som varit så jobbigt var egentligen kombinationen av att ha ont och vara handikappat och framförallt inte kunna dansa. Det gick bara inte och jag mår så fruktansvärt dåligt av att bara sitta och titta på när de andra dansar. Givetvis använde jag tiden till att repetera namnen på balettstegen och skriva upp koreografier och korrektioner, men ändå. Det är aldrig samma som att faktiskt få göra rörelsena med kroppen. Jag har varit sur och trött, på dåligt humör helt enkelt. Folk har trott att jag varit arg på dem eller sur eller arrogant... Men egentligen var jag ju bara förtvivlad och kände mig förlamad...
Det kändes som att nu när jag äntligen fått motivation igen och sluppit mitt sångförbud så kommer nästa motgång. Som att ödet inte unnade mig att jag vill ge allt...
För några år sedan hade jag tröstat mig med att Gud inte ger en större utmaningar än vad vi kan klara av och just för att få oss att växa... Oavsett om motgångar och utmaningar kommer från en Gud eller någon annan makt så tror jag ändå att det ligger nåt i det... Det känns i alla fall tryggt och gör det lättare att lita på sin egen förmåga.
Idag fick jag äntligen tid hos husläkaren. Han kände på axeln, tryckte på exakt de punkter som gjorde ont, slängde ur sig några begrepp om pektoris maximus och skulderblad och muskelfäste, tog tag om mig bakifrån, lät mig andas in och ut djupt några gånger och knäckte min axel tills det onda var borta, eller jag i alla fall kunde röra axeln igen. Vissa små rörelser sticker fortfarande till, men jag är i alla fall inte helt handikappad längre... Äntligen!!!
Lättnaden gjorde sig genast synlig när jag sjöng med min korepetitator Ken som tyckte jag var jätteduktig och hade väldigt lite att anmärka om till skillnad från andra gånger... Jag sjunger Broadway Baby och där ska de höga partierna helst beltas... Inte helt lätt när tekniken saknas, men Ken har alltid små tips och tricks som hjälper. Idag var det att twanga och gnälla som ett katt och böja på knäna och röra sig fram och tillbaka samtidigt som sången...
Nästa vecka ska jag ge allt igen! Jag ska dessutom vara duktigare på att stretcha efter träningen... Det har jag varit dålig på vilket också är en anledning till att min axel höll på som den gjorde...
För att ge mig själv ny motivation inför nästa vecka färgade jag håret ikväll. Rött. Den här gången blev det faktiskt rött och inte oranget. Yes! Ska bli spännande att se hur det känns imorgon...
Imorgon jobb och hundpassning, söndag ledig!
Nu: Sova
Min axel som har gjort helt makalöst ont och varit orörlig sedan i måndags kväll har gjort mig riktigt deppig. Eller ja, det som varit så jobbigt var egentligen kombinationen av att ha ont och vara handikappat och framförallt inte kunna dansa. Det gick bara inte och jag mår så fruktansvärt dåligt av att bara sitta och titta på när de andra dansar. Givetvis använde jag tiden till att repetera namnen på balettstegen och skriva upp koreografier och korrektioner, men ändå. Det är aldrig samma som att faktiskt få göra rörelsena med kroppen. Jag har varit sur och trött, på dåligt humör helt enkelt. Folk har trott att jag varit arg på dem eller sur eller arrogant... Men egentligen var jag ju bara förtvivlad och kände mig förlamad...
Det kändes som att nu när jag äntligen fått motivation igen och sluppit mitt sångförbud så kommer nästa motgång. Som att ödet inte unnade mig att jag vill ge allt...
För några år sedan hade jag tröstat mig med att Gud inte ger en större utmaningar än vad vi kan klara av och just för att få oss att växa... Oavsett om motgångar och utmaningar kommer från en Gud eller någon annan makt så tror jag ändå att det ligger nåt i det... Det känns i alla fall tryggt och gör det lättare att lita på sin egen förmåga.
Idag fick jag äntligen tid hos husläkaren. Han kände på axeln, tryckte på exakt de punkter som gjorde ont, slängde ur sig några begrepp om pektoris maximus och skulderblad och muskelfäste, tog tag om mig bakifrån, lät mig andas in och ut djupt några gånger och knäckte min axel tills det onda var borta, eller jag i alla fall kunde röra axeln igen. Vissa små rörelser sticker fortfarande till, men jag är i alla fall inte helt handikappad längre... Äntligen!!!
Lättnaden gjorde sig genast synlig när jag sjöng med min korepetitator Ken som tyckte jag var jätteduktig och hade väldigt lite att anmärka om till skillnad från andra gånger... Jag sjunger Broadway Baby och där ska de höga partierna helst beltas... Inte helt lätt när tekniken saknas, men Ken har alltid små tips och tricks som hjälper. Idag var det att twanga och gnälla som ett katt och böja på knäna och röra sig fram och tillbaka samtidigt som sången...
Nästa vecka ska jag ge allt igen! Jag ska dessutom vara duktigare på att stretcha efter träningen... Det har jag varit dålig på vilket också är en anledning till att min axel höll på som den gjorde...
För att ge mig själv ny motivation inför nästa vecka färgade jag håret ikväll. Rött. Den här gången blev det faktiskt rött och inte oranget. Yes! Ska bli spännande att se hur det känns imorgon...
Imorgon jobb och hundpassning, söndag ledig!
Nu: Sova
Om att försöka se det positiva...
Det är kallt ute. Jag är jättetrött efter några lite för långa dagar och lite för många roliga aktiviteter. Det är inte slut än. Ikväll ska startskottet skjutas för ett indie-band med mig som leadsångerska. Roligt värre!!!! Yeees! Ska bli skönt som omväxling till skolan...
Jag har helt sjukt ont i vänster axel. Måste ha klämt nån nerv eller nåt. Kan bara lyfta armen 20cm från kroppen (inte ens 30°!!). Känner mig totalt handicappad, men försöker att inte låta mig hindras av det. Lär bli smått jobbigt på jobbet imorgon kväll, men med ett lastbilsflak tur kan det gå över.
Det finns för mycket annat som går bra och är roligt för att deppa över en trasig axel och gungande vikt.
Till exempel så är mitt sångförbud över, i alla fall tillsvidare, det gick bra i söndags, mitt arbete om Meryl Streep ska upp på skolans hemsida, jag ska sjunga i ett band och jag får specialroll i julshowen!
Nej nu, mina vänner, ska jag bege mig ut i mörkret och kylan. Trotsa vädret och ha riktigt jäkla roligt med några sjukt begåvade musiker!
Massa positiv energi till er alla!!!!
Jag har helt sjukt ont i vänster axel. Måste ha klämt nån nerv eller nåt. Kan bara lyfta armen 20cm från kroppen (inte ens 30°!!). Känner mig totalt handicappad, men försöker att inte låta mig hindras av det. Lär bli smått jobbigt på jobbet imorgon kväll, men med ett lastbilsflak tur kan det gå över.
Det finns för mycket annat som går bra och är roligt för att deppa över en trasig axel och gungande vikt.
Till exempel så är mitt sångförbud över, i alla fall tillsvidare, det gick bra i söndags, mitt arbete om Meryl Streep ska upp på skolans hemsida, jag ska sjunga i ett band och jag får specialroll i julshowen!
Nej nu, mina vänner, ska jag bege mig ut i mörkret och kylan. Trotsa vädret och ha riktigt jäkla roligt med några sjukt begåvade musiker!
Massa positiv energi till er alla!!!!
Bra saker
-En hel del timmars jobb så man får lite pengar.
-Drygt 1.5kg mindre på två veckor.
-Bra respons på framträdande (monolog); Bra karaktärsarbete!
-Erbjudande att få jobba på en specialroll för julshowen med Acting-guru Volker. (Tänk att just jag ska få...)
-Middag med damerna. Pizza, vin och glass. Ibland är det värt att skippa allt diettänk. Äntligen fick vi tid att prata!
-Vin med en underbar och beundransvärd polare. Att någon kan vara så vis i den åldern! Och dela med sig av det!
-Telefonsamtal med en som känner mig. Tänk att frågan: Hur mår du? kan betyda så mycket olika saker...
-En helt fantastisk Pappa som går med på att betala hälften av en helt sjukt bra recorder. Tack!
Det är bra saker som har hänt mig de senaste dagarna. Det känns viktigt att hela tiden medvetet sätta fingret på det som är bra. Annars glömmer man det och tänker bara på att man har ont i lederna och inte får sjunga och fortfarande inte är frisk efter 3 veckor. Men det finns för mycket som är bra för att det dåliga skulle få ta överhand!!!
Tänk att tre ord kan betyda så mycket och ge en så mycket värme och styrka och ro i hjärtat. Tre ord, inte ens de tre orden som man skulle kunna tro, och ändå så mäktiga för mig just nu. "Jag saknar dig!"
För mig betyder det: Du betyder något för mig. Det gör mig glad och mindre tveksam.
-Drygt 1.5kg mindre på två veckor.
-Bra respons på framträdande (monolog); Bra karaktärsarbete!
-Erbjudande att få jobba på en specialroll för julshowen med Acting-guru Volker. (Tänk att just jag ska få...)
-Middag med damerna. Pizza, vin och glass. Ibland är det värt att skippa allt diettänk. Äntligen fick vi tid att prata!
-Vin med en underbar och beundransvärd polare. Att någon kan vara så vis i den åldern! Och dela med sig av det!
-Telefonsamtal med en som känner mig. Tänk att frågan: Hur mår du? kan betyda så mycket olika saker...
-En helt fantastisk Pappa som går med på att betala hälften av en helt sjukt bra recorder. Tack!
Det är bra saker som har hänt mig de senaste dagarna. Det känns viktigt att hela tiden medvetet sätta fingret på det som är bra. Annars glömmer man det och tänker bara på att man har ont i lederna och inte får sjunga och fortfarande inte är frisk efter 3 veckor. Men det finns för mycket som är bra för att det dåliga skulle få ta överhand!!!
Tänk att tre ord kan betyda så mycket och ge en så mycket värme och styrka och ro i hjärtat. Tre ord, inte ens de tre orden som man skulle kunna tro, och ändå så mäktiga för mig just nu. "Jag saknar dig!"
För mig betyder det: Du betyder något för mig. Det gör mig glad och mindre tveksam.
Jag har...
...blockerat min axel
...fått bra respons för min monolog
...fått bra respons på jobbet (i alla fall nåt jag är bäst på...)
...fått en spint på jobbet efter 4 månader
...huvudvärk och svarta fläckar med höger öga
...svårt att artikulera ord
...ont i magen
...två filmer som borde ses till imorrn
...tvätt att plocka undan
...lagat mat till lunch imorgon
...gått ner 1.3kg
...färgat ögonbrynen
...underbara kompisar
...läst en lång och virrig text om genus
...förberett mig för imorgon
...två finnar på näsan
...bara jobbat 10 timmar i oktober hittills
...min första sånglektion i övermorgon sedan september
...inte ätit choklad sen jag var i Stockholm
...en tuff vecka framför mig
...kanske fixat jobb åt en av bästa killpolarna
...verkligen gjort mig förtjänt av en hel natts djup sömn.
Håll tummarna för mig så jag somnar och kan sova till imorgon bitti...
...fått bra respons för min monolog
...fått bra respons på jobbet (i alla fall nåt jag är bäst på...)
...fått en spint på jobbet efter 4 månader
...huvudvärk och svarta fläckar med höger öga
...svårt att artikulera ord
...ont i magen
...två filmer som borde ses till imorrn
...tvätt att plocka undan
...lagat mat till lunch imorgon
...gått ner 1.3kg
...färgat ögonbrynen
...underbara kompisar
...läst en lång och virrig text om genus
...förberett mig för imorgon
...två finnar på näsan
...bara jobbat 10 timmar i oktober hittills
...min första sånglektion i övermorgon sedan september
...inte ätit choklad sen jag var i Stockholm
...en tuff vecka framför mig
...kanske fixat jobb åt en av bästa killpolarna
...verkligen gjort mig förtjänt av en hel natts djup sömn.
Håll tummarna för mig så jag somnar och kan sova till imorgon bitti...
Bit ihop, Ebba!
Jag har ont i hela kroppen, jag är trött som ett djur, jag har två filmer kvar att se innan tisdag, jag har en monolog som ska vara scenduglig på torsdag, jag har actingläxor till imorgon, två låtar ska kunnas utantill på söndag, jag jobbar imorgonkväll efter skolan, onsdag kväll, torsdagkväll och hela lördagen. Vad håller jag på med egentligen. Jag är yr och har ingen aning om vad jag ska ha med mig som lunch imorgon...
Ändå finns grundkänslan kvar av att det jag gör är rätt. Jag tjänar pengar för att ha råd med skidsemester med besök från Stockholm utan att behöva vända och vrida på varenda rappen då. Jag tränar stenhårt för att bli bättre och snyggare. Jag är nogrann med vad jag äter för jag vill att det ska synas på mig vad jag sysslar med. Jag möter utmaningar (som monologen) för att jag vet att det är det enda sättet att växa på. Den som inte riskerar något kan heller inte vinna.
Bit ihop och kör på. Jag har inget annat val...
Ändå finns grundkänslan kvar av att det jag gör är rätt. Jag tjänar pengar för att ha råd med skidsemester med besök från Stockholm utan att behöva vända och vrida på varenda rappen då. Jag tränar stenhårt för att bli bättre och snyggare. Jag är nogrann med vad jag äter för jag vill att det ska synas på mig vad jag sysslar med. Jag möter utmaningar (som monologen) för att jag vet att det är det enda sättet att växa på. Den som inte riskerar något kan heller inte vinna.
Bit ihop och kör på. Jag har inget annat val...
Back from work
Det är mycket jobb nuförtiden. Kanske tar i lite väl hårt, men det är så här det är. Jag sliter. Jobbade 18-01 ikväll. Innan dess var jag på workshop om näring och anatomi. Nu är jag hemma och ska sova. Mina vader gör fortfarande ont, tror det snarare är muskelslitning än vanlig träningsvärk. Jag har ont i magen eftersom jag ätit konstigt, ont i huvudet (vätskebrist?) och jag kan inte belasta min vänstra axel. Den gör ont och är inte alls tillförlitlig. Jag tappar saker och kompenserar med höger på ett dåligt sätt. Min röst vill inte som jag och jag har svårt att hitta fokus och lugn.
Imorgon ska jag hinna med en massa innan jobbet. Har läxor till på tisdag som måste göras imorgon också eftersom jag jobbar måndag kväll...
Det är tufft. Av någon anledning vägrar jag ge upp. Jag vägrar visa mig svag och när väl någon frågar hur det verkligen är med mig, någon som känner mig och ser att det är något, så väller allt ut. Tårarna är nära, alltid och överallt.
Jag är väldigt överkänslig och grinig och det yttrar sig alltid mot fel personer. Det gör det alltid sånt... I mitt fall är det föräldrarna som jag är spydig, grinig och lättstött emot. Dem av alla, det är ju de som har absolut mest tålamod och verkligen bryr sig. Ändå tar jag mig samman gentemot alla andra, gentemot dem som får mig att bli så här aggressiv, men inte gentemot dem som egentligen mest skulle förtjäna det. Det är bara en polare som vet hur jag verkligen mår. Han är den enda som vet för att han är den enda som frågar och den enda som förstår något sånär. Och just honom överöser jag med mina "problem" med allt det som tynger mig, stressar mig och belastar mig. Som om han inte hade nog att tänka på själv...
Jag ska försöka sova nu. Jag behöver det. I synnerhet mitt viktigaste arbetsverktyg behöver det; min kropp. Alla mina små skråmor och värk är ju inget annat än tecken på överansträngning och för lite vila. Och det i kombination med en diet...
Positivt: I morse hade jag gått ner 6hg. Alltid en början=)
Godnatt zzzzz....
Trött så trött...
Jag är jättetrött! Helt slut! Helt färdig!
Jag ska sova nu! Bara packa det jag behöver för skola och jobb imorrn sen sängen. Soooova...
Det går bra nu. Förutom mitt humör så går det bra. Vikten håller sig på ett stabilt, något för högt, läge, men den håller sig i alla fall där. Träningen är tuff men kul. Jag jobbar på en monolog som jag ska göra på nästa presentationclass (om en vecka). Det är en utmaning och det mår jag bra av. Fick bra respons idag av klassen och dessutom väldigt bra kritikpunkter att fortsätta jobba på. Det är otroligt spännande hur man med hjälp av några ord i form av en skriven monolog kan få uppmärksamhet. Spännande och lite pirrigt, makt... Hm, inte så dumt...
Jag har tvingat mig själv att skriva till polare för att hitta på nåt i helgen. Jag skulle helst bara sova, men eftersom jag ska jobba vet jag att jag behöver min sociala medicin kallad vänner. Vad är väl bättre än några bästa polare en grå helg?
På lördag ska jag på kurs innan jobbet. Det är en dansskola som ordnar ett seminar om hur man ska äta när man använder sin kropp som arbetsredskap. Precis det jag har väntat på! Det ska bli kul!
Det blir nog en bra helg.
Förövrigt så har Mamma och jag klarat vår första viktväktarvecka. Det gick bra. Det känns som en förnuftig diet. Man är mätt och måltiderna är varierade och välbalanserade. Hoppas det gör nytta nån dag...
Men nu ska jag lägga mig ner och inte tänka på något alls. Tömma hjärnan och låta sömnen komma... zzzzzzz...
Jag ska sova nu! Bara packa det jag behöver för skola och jobb imorrn sen sängen. Soooova...
Det går bra nu. Förutom mitt humör så går det bra. Vikten håller sig på ett stabilt, något för högt, läge, men den håller sig i alla fall där. Träningen är tuff men kul. Jag jobbar på en monolog som jag ska göra på nästa presentationclass (om en vecka). Det är en utmaning och det mår jag bra av. Fick bra respons idag av klassen och dessutom väldigt bra kritikpunkter att fortsätta jobba på. Det är otroligt spännande hur man med hjälp av några ord i form av en skriven monolog kan få uppmärksamhet. Spännande och lite pirrigt, makt... Hm, inte så dumt...
Jag har tvingat mig själv att skriva till polare för att hitta på nåt i helgen. Jag skulle helst bara sova, men eftersom jag ska jobba vet jag att jag behöver min sociala medicin kallad vänner. Vad är väl bättre än några bästa polare en grå helg?
På lördag ska jag på kurs innan jobbet. Det är en dansskola som ordnar ett seminar om hur man ska äta när man använder sin kropp som arbetsredskap. Precis det jag har väntat på! Det ska bli kul!
Det blir nog en bra helg.
Förövrigt så har Mamma och jag klarat vår första viktväktarvecka. Det gick bra. Det känns som en förnuftig diet. Man är mätt och måltiderna är varierade och välbalanserade. Hoppas det gör nytta nån dag...
Men nu ska jag lägga mig ner och inte tänka på något alls. Tömma hjärnan och låta sömnen komma... zzzzzzz...
Inte så mycket
Idag finns det inte så mycket att berätta. Jag är trött och lite labil. Så blir det när man sover för lite. Det är skönt att träna igen och jag känner att min vilja och motivation gör skillnad. Jag är bättre när jag är motiverad. Å, så konstigt...
Jaja, annars är jag lite förvirrad som vanligt, virrig och oorganiserad och jag med hundratusentals tankar som surrar runt i huvudet och vägrar låta sig struktureras. Hittade inte mina glasögon i morse, men de dök upp i skolan sen. Prydligt nerlagda i skokartongen med deo och duschtvål eftersom jag hade tänkt byta från linser efter duschen. Kul att man hinner glömma det... Idag trodde jag min mobil hade försvunnit. Kom inte ihåg att jag varit uppe på mitt rum och letat efter ett telefonnummer och lagt min mobil på sängen, trodde att jag bara varit i köket sen jag kom hem, så jag hann bli riktigt förtvivlad innan jag kom på idén att kolla i mitt rum...
Det är ju en sak att jag inte kommer ihåg att jag lagt ifrån mig saker eller så, men så blir jag så himla frustrerad så fort, tappar tålamodet totalt direkt... Och det tar så mycket energi! Usch... Jag vill inte vara sån...
Ska göra mig själv en tjänst och gå och lägga mig nu. Godnatt!
Jaja, annars är jag lite förvirrad som vanligt, virrig och oorganiserad och jag med hundratusentals tankar som surrar runt i huvudet och vägrar låta sig struktureras. Hittade inte mina glasögon i morse, men de dök upp i skolan sen. Prydligt nerlagda i skokartongen med deo och duschtvål eftersom jag hade tänkt byta från linser efter duschen. Kul att man hinner glömma det... Idag trodde jag min mobil hade försvunnit. Kom inte ihåg att jag varit uppe på mitt rum och letat efter ett telefonnummer och lagt min mobil på sängen, trodde att jag bara varit i köket sen jag kom hem, så jag hann bli riktigt förtvivlad innan jag kom på idén att kolla i mitt rum...
Det är ju en sak att jag inte kommer ihåg att jag lagt ifrån mig saker eller så, men så blir jag så himla frustrerad så fort, tappar tålamodet totalt direkt... Och det tar så mycket energi! Usch... Jag vill inte vara sån...
Ska göra mig själv en tjänst och gå och lägga mig nu. Godnatt!
Måndag kväll
Det är måndag kväll. Jag var inte medveten om att det var 6 dagar sen jag skrev sist... Så här kan jag ju inte hålla på...
Första dagen på andra veckan. Förra veckan gick bra. Jag försökte träna i tisdags, men tvingades sluta när jag blev jätteyr. På onsdagen missade jag dansen för jag var hos fru hudläkare och fick befäl om att köpa handledsvärmare för att mitt sårpillade och -kliande enligt henne börjar likna självskadebeteende. Jag var inte beredd på det och det är ju inte en jättekul grej att höra. Slag i ansiktet: du har en kronisk hudsjukdom som beror på att du har en psykisk störning. Tack. Det räcker liksom med att jag var sjuk och sånt. Förresten så är jag tillbaka på benen igen. Full av energi och jävlar anamma. Träningen i torsdags, balett och klassisk jazz, var tuff men det var skönt att träna igen. Från fredagens workout har jag fortfarande träningsvärk. Jag dansade step på morgonen och hängde på Julia på Kick-power, en blandning av kickboxning och aerobics. Det var längesen jag var på ett så tufft träningspass. Men riktigt härligt. Man mår bra när det känns att man gjort nåt.
Idag körde vi styrkeövningar för att testa styrkan. Kör så många armhävningar du orkar...
Mamma och jag började Weight Watchers 4 powerweeks i fredags. Det känns bra. Man vet vad man ska äta och hur mycket träningen motsvarar och man blir faktiskt mycket mättare än man skulle tro, alltså man blir mätt på riktigt. Även när man tränar! Det här kan nog vara matvanor som kan vara värda att göra till sina egna...
Å, just det, ni måste (nej ni måste inte, men det vore kul) ju bli mina fans på facebook! Jag lovar att lägga upp bilder och sånt såsmåningom där...
Sean är tillbaka för jazzen! Och vi har fått våra karaktärsskor, så nu är det jättekul! Hade verkligen längtat efter showjazzen med heels! YES!! Imorrn igen! Då med styrke i uppvärmningen...
Jag är motiverad och mår ganska bra. Jag tänker visserligen mycket och där finns en massa saker som nager men som jag inte lyckas sätta fingret på. Jag hittar inget fel när jag söker och ändå är tårarna nära hela tiden. Framförallt på kvällen. Det kan vara utmattning, men jag har ju knappt ens börjat, jag kan väl inte vara slut redan nu?
Sov så sött, mina vänner! Ska försöka skriva lite mer snart än senast...
XX puss
P.S. Musiktips: http://www.myspace.com/mynameisgeorgemusic eller www.mynameisgeorge.ch
Första dagen på andra veckan. Förra veckan gick bra. Jag försökte träna i tisdags, men tvingades sluta när jag blev jätteyr. På onsdagen missade jag dansen för jag var hos fru hudläkare och fick befäl om att köpa handledsvärmare för att mitt sårpillade och -kliande enligt henne börjar likna självskadebeteende. Jag var inte beredd på det och det är ju inte en jättekul grej att höra. Slag i ansiktet: du har en kronisk hudsjukdom som beror på att du har en psykisk störning. Tack. Det räcker liksom med att jag var sjuk och sånt. Förresten så är jag tillbaka på benen igen. Full av energi och jävlar anamma. Träningen i torsdags, balett och klassisk jazz, var tuff men det var skönt att träna igen. Från fredagens workout har jag fortfarande träningsvärk. Jag dansade step på morgonen och hängde på Julia på Kick-power, en blandning av kickboxning och aerobics. Det var längesen jag var på ett så tufft träningspass. Men riktigt härligt. Man mår bra när det känns att man gjort nåt.
Idag körde vi styrkeövningar för att testa styrkan. Kör så många armhävningar du orkar...
Mamma och jag började Weight Watchers 4 powerweeks i fredags. Det känns bra. Man vet vad man ska äta och hur mycket träningen motsvarar och man blir faktiskt mycket mättare än man skulle tro, alltså man blir mätt på riktigt. Även när man tränar! Det här kan nog vara matvanor som kan vara värda att göra till sina egna...
Å, just det, ni måste (nej ni måste inte, men det vore kul) ju bli mina fans på facebook! Jag lovar att lägga upp bilder och sånt såsmåningom där...
Sean är tillbaka för jazzen! Och vi har fått våra karaktärsskor, så nu är det jättekul! Hade verkligen längtat efter showjazzen med heels! YES!! Imorrn igen! Då med styrke i uppvärmningen...
Jag är motiverad och mår ganska bra. Jag tänker visserligen mycket och där finns en massa saker som nager men som jag inte lyckas sätta fingret på. Jag hittar inget fel när jag söker och ändå är tårarna nära hela tiden. Framförallt på kvällen. Det kan vara utmattning, men jag har ju knappt ens börjat, jag kan väl inte vara slut redan nu?
Sov så sött, mina vänner! Ska försöka skriva lite mer snart än senast...
XX puss
P.S. Musiktips: http://www.myspace.com/mynameisgeorgemusic eller www.mynameisgeorge.ch
The only morality of art is courage.
sa Erich Fromm tror jag, eller Jung eller nån...
Jag snubblar igen. Över mig själv. Över min egen oförmåga. Oförmåga att hantera makt. Oförmåga att släppa taget. Oförmåga att se min egen rädsla i vitögat. Oförmåga att inte ta på för stort allvar.
Jag är blondie-typen: You´re blond, have blue eyes and you´re pretty.
It will be hard for you to define your own attractiveness.
Tack för den.
Jag vill inte vara blond. Jag vill inte vara blåögd. Jag vill inte ens vara söt. Jag vill inte behöva spela prinsessor och bortskämda korkade blondin barn. Jag vill mycket hellre vara rödhårig och farlig...
Å andra sidan är min typ många huvudroller. Det är Sandy, Roxy, Calamity...
Det är nu det börjar bli intressant, nu snubblar jag över mitt största intresse och största svaghet: att analysera mig själv. Det är okej, när man tittar på sidor på en själv som kan vara okej, det är liksom fint att vara grubblande, djup, vilsen... Men nu är det på riktigt och det handlar om att jag ska bygga upp den bästa varianten av min typ, så att JAG får rollen som Roxy och inte nån annan blond söt tjej med blåa ögon.
Nu börjar arbetet med mig själv. Det jag har bävat för och samtidigt sett fram emot så. Det är det här jag vill.
Den 2 november ska jag börja jobba utanför skolan med en dramaturg (tillika vår musicalhistoryteacher som berättade ovanstående hemskheter för mig). Det kommer bli tufft, men bra.
Hjärtat blöder. Det tar på krafterna att inte veta. Det gör ont. Lämnar stora hål av sömnlöshet och okoncentration.
Vill han ha mig?
Jag snubblar igen. Över mig själv. Över min egen oförmåga. Oförmåga att hantera makt. Oförmåga att släppa taget. Oförmåga att se min egen rädsla i vitögat. Oförmåga att inte ta på för stort allvar.
Jag är blondie-typen: You´re blond, have blue eyes and you´re pretty.
It will be hard for you to define your own attractiveness.
Tack för den.
Jag vill inte vara blond. Jag vill inte vara blåögd. Jag vill inte ens vara söt. Jag vill inte behöva spela prinsessor och bortskämda korkade blondin barn. Jag vill mycket hellre vara rödhårig och farlig...
Å andra sidan är min typ många huvudroller. Det är Sandy, Roxy, Calamity...
Det är nu det börjar bli intressant, nu snubblar jag över mitt största intresse och största svaghet: att analysera mig själv. Det är okej, när man tittar på sidor på en själv som kan vara okej, det är liksom fint att vara grubblande, djup, vilsen... Men nu är det på riktigt och det handlar om att jag ska bygga upp den bästa varianten av min typ, så att JAG får rollen som Roxy och inte nån annan blond söt tjej med blåa ögon.
Nu börjar arbetet med mig själv. Det jag har bävat för och samtidigt sett fram emot så. Det är det här jag vill.
Den 2 november ska jag börja jobba utanför skolan med en dramaturg (tillika vår musicalhistoryteacher som berättade ovanstående hemskheter för mig). Det kommer bli tufft, men bra.
Hjärtat blöder. Det tar på krafterna att inte veta. Det gör ont. Lämnar stora hål av sömnlöshet och okoncentration.
Vill han ha mig?
Kusin vitamin
Det är bra att ha kusiner i ungefär samma bransch som man själv. Även om de är mellan 3 och 9 år yngre än jag, så finns de ändå där som förebilder. Framförallt E som ändå just fyllt 18. Hon har genomgått förändringar som jag också vill uppleva. Jag vill också få utvecklas så, som dansare, konstnär och person. Igår frågade jag henne vad hon åt. Hehe, patetiskt kanske, men nu ska jag också ge järnet och bara äta 3 gånger om dagen och aldrig efter kl.20! Jajjemänn! Då kanske jag också får en så vacker dansarkropp, fastän jag är gammal och gråter när folk gifter sig på tv.
Jag är nog lite patetisk. Men det händer så mycket i mitt liv som är svårt att få ihop för mig, det är mycket känslor, många frågor, mycket slit och så denna eländiga sjukdom eller rättare sagt dessa eländiga sjukdomar som jag går och bär på. Dels bihåleinflammationen, den bör jag ju bli av med snart, jag mår i alla fall mycket bättre... Men sen har vi ju det kroniska, min hudsjukdom, som faktiskt är en sjukdom, jag har accepterat det nu, men jag har svårt att acceptera att den skulle vara kronisk, att det här eländet som kallas neurodermit och den bestämda speciella form prurigo som jag har, skulla vara något jag aldrig blir av med. Tanken att alltid vara sjuk... det tynger mig, jag tycker det är jobbigt, jättejobbigt, att behöva se på mig själv som kroniskt sjuk... Okej, hittills har det inte hindrat min "karriär" varken vad gäller jobb eller utbildning, men den tär på mitt självförtroende.. Jag får inte duscha varje dag, men hur ska jag då kunna träna? Jag borde inte vara i vattnet med händerna mer än absolut nödvändigt, vilket innebär typ att det är okej att tvätta händerna efter man varit på toa, men inte mer, men jag behöver ju pengarna och mitt jobb, jag behöver strukturen jag får av det på helgerna, jag behöver kontakten med världen, med andra människor...
Skolan har egentligen börjat igen, men jag är kvar hemma, var sjukskriven till och med idag, så jag tar den här dagen på mig att bli frisk, så jag orkar imorgon. Nu ska jag köra hårt, nu gäller det. Jag har bestämt mig för att vara disciplinerad, hur tråkigt det än låter, men nu ska det faktiskt sovas riktigt mycket, dansas järnet, sjungas, läras noter och monologer, jag ska visa upp en monolog på nästa presentation class, överraska skolan=) Jag ska visa att jag kan och framförallt att jag vill!
Fokus ligger återigen på Berlin 2010. Det är dit jag vill. Min inspiration har väckts igen. Det sprudlar av idéer när jag läser monologer, jag får motivation av att se musikalfilmer och Footloose på Intiman i Stockholm fick mig att återuppleva den där känslan som från början har fått mig att vilja satsa på en scenkarriär: Jag vill stå där! Jag vill vara på den där scenen! Jag vill beröra hjärtan, få folk att skratta, underhålla dem, släppa ut dem från teatern med en bra känsla i kroppen!
Det är min dröm, mitt mål, mitt liv, hur kunde jag någonsinn glömma...?
Jag är nog lite patetisk. Men det händer så mycket i mitt liv som är svårt att få ihop för mig, det är mycket känslor, många frågor, mycket slit och så denna eländiga sjukdom eller rättare sagt dessa eländiga sjukdomar som jag går och bär på. Dels bihåleinflammationen, den bör jag ju bli av med snart, jag mår i alla fall mycket bättre... Men sen har vi ju det kroniska, min hudsjukdom, som faktiskt är en sjukdom, jag har accepterat det nu, men jag har svårt att acceptera att den skulle vara kronisk, att det här eländet som kallas neurodermit och den bestämda speciella form prurigo som jag har, skulla vara något jag aldrig blir av med. Tanken att alltid vara sjuk... det tynger mig, jag tycker det är jobbigt, jättejobbigt, att behöva se på mig själv som kroniskt sjuk... Okej, hittills har det inte hindrat min "karriär" varken vad gäller jobb eller utbildning, men den tär på mitt självförtroende.. Jag får inte duscha varje dag, men hur ska jag då kunna träna? Jag borde inte vara i vattnet med händerna mer än absolut nödvändigt, vilket innebär typ att det är okej att tvätta händerna efter man varit på toa, men inte mer, men jag behöver ju pengarna och mitt jobb, jag behöver strukturen jag får av det på helgerna, jag behöver kontakten med världen, med andra människor...
Skolan har egentligen börjat igen, men jag är kvar hemma, var sjukskriven till och med idag, så jag tar den här dagen på mig att bli frisk, så jag orkar imorgon. Nu ska jag köra hårt, nu gäller det. Jag har bestämt mig för att vara disciplinerad, hur tråkigt det än låter, men nu ska det faktiskt sovas riktigt mycket, dansas järnet, sjungas, läras noter och monologer, jag ska visa upp en monolog på nästa presentation class, överraska skolan=) Jag ska visa att jag kan och framförallt att jag vill!
Fokus ligger återigen på Berlin 2010. Det är dit jag vill. Min inspiration har väckts igen. Det sprudlar av idéer när jag läser monologer, jag får motivation av att se musikalfilmer och Footloose på Intiman i Stockholm fick mig att återuppleva den där känslan som från början har fått mig att vilja satsa på en scenkarriär: Jag vill stå där! Jag vill vara på den där scenen! Jag vill beröra hjärtan, få folk att skratta, underhålla dem, släppa ut dem från teatern med en bra känsla i kroppen!
Det är min dröm, mitt mål, mitt liv, hur kunde jag någonsinn glömma...?
Ett arbete avklarat
"Så", säger Ebba och stryker av händerna mot varandra som man gör när man planterat en tulpanlök i tid, "ett arbete är klart."
Nu ska det bara skickas in. Tillsammans med det andra som inte är klart än... Jag är ju fortfarande inte frisk än så jag har inget bättre för mig anyway.. Nåväl, det löser sig säkert...
Imorgon blir jag hemma. Jag vågar inte strapatsera min röst och hälsa så än. Ska försöka bli så frisk som möjligt till tisdag. Tar fortfarande penicillin och ska ta det riiiiktigt försiktig nu så jag inte åker på körtelfeber eller nåt. Är inte så sugen på stämmbandspollyper heller för den delen. Så Ebba ska vara tyst några dagar till. Fastän hon egentligen mycket hellre vore med Örebrew på Sjöslaget!
Undrar hur det ska gå för mina tappra kämpar i lila... De sökte en ersättning för mig, men jag tror inte det går att hitta. Jag hoppas i alla fall att jag inte kan ersättas bara sådär rakt upp och ner... Men men, mina pojkar får det nog trevligt ändå. Men jag önskar ju verkligen att jag var med.
Men men, nu är jag inte det. Jag är en massa mil därifrån och jag ska bli frisk, inte ruinera min röst med att sjunga och skrika och dricka... Nej nej, den tiden är förbi för mig.
Nu åter till mitt andra arbete.
Jag sliter mitt hår
Det är såååå långtråkigt! Jag fick inte tag på The Devil Wears Prada, så jag får försöka ordbajsa mig ur det här dilemmat. Hade gärna sett den, Tror Meryl är bra i den... Och det hade varit bra att jämföra Donna Sheridan med Miranda Priestly, som rollbilder. Hur ska jag skriva ett arbete om Meryl Streeps mångsidighet om jag bara har sett en film, dessutom en som är väldigt otypisk för henne? Aja, jag får hitta på nåt...
Just nu känner jag mig bara slö och trött och långtråkig... Här sitter jag, 21 år, en lördagkväll, osminkad, ful, sunkig, seg och deppig, och äter skorpor, torkad mango, choklad, maränger, glögg- och pepparkaksglass (ja, faktiskt!) och kollar på nåt program om kändisar och deras vanor på röda mattan... Wow vilket liv! Undrar vad hon ska bli när hon blir stor?
Aktiv, vältränad musikalstjärna kanske? Hahahahah!
Jag klarar verkligen knappt av det här. Att vara stilla och tyst är inte min grej. Jag vill inte! Jag vill i så fall välja det ibland liksom, när det passar mig att vara själv och slöa, men jag vill inte vara tvungen!!!! Jag hatar det!!! Aaaaargh!!!
Nu ska jag äta lite mer sötsaker och bli tjock och ful, egentligen är jag inte sugen, men det är sååå synd om mig...
Åh, vad håller hon på med???
Okej, nu är klockan åtminstone efter åtta, nu kan det finnas nåt vettigt på tv... Alltid nåt.
Just nu känner jag mig bara slö och trött och långtråkig... Här sitter jag, 21 år, en lördagkväll, osminkad, ful, sunkig, seg och deppig, och äter skorpor, torkad mango, choklad, maränger, glögg- och pepparkaksglass (ja, faktiskt!) och kollar på nåt program om kändisar och deras vanor på röda mattan... Wow vilket liv! Undrar vad hon ska bli när hon blir stor?
Aktiv, vältränad musikalstjärna kanske? Hahahahah!
Jag klarar verkligen knappt av det här. Att vara stilla och tyst är inte min grej. Jag vill inte! Jag vill i så fall välja det ibland liksom, när det passar mig att vara själv och slöa, men jag vill inte vara tvungen!!!! Jag hatar det!!! Aaaaargh!!!
Nu ska jag äta lite mer sötsaker och bli tjock och ful, egentligen är jag inte sugen, men det är sååå synd om mig...
Åh, vad håller hon på med???
Okej, nu är klockan åtminstone efter åtta, nu kan det finnas nåt vettigt på tv... Alltid nåt.
JAG VILL INTE VARA SJUUUUK!!!!!
Nä nu orkar jag faktiskt inte längre. Nu har jag varit sjuk i över en vecka. Riktigt sjuk dessutom. Jag har inte fått någonting gjort. Jag har knappt ätit. Jag är så himla trött och matt fortfarande, men samtidigt så fruktansvärt rastlös. Jag pallar inte ligga ner längre. Men jag orkar inte vara uppe länge, jag är inte hungrig, har ingen aptit (och då är det allvarligt med mig!), jag kan inte koncentrera mig länge och jag vågar inte gå ut för jag är rädd att jag helt plötsligt inte orkar mer. Jag känner mig som en gammal tant med demens och benskörhet. Det värsta är nog fortfarande att jag inte har någon röst. Eller ja, ingen röst är ju överdrivet, men jag kan inte prata ordentligt, inte styra tonlägen och sånt, jag kan inte prata länge, eller högt. Jag önskar jag kunde lära mig lite monologer åtminstone. Det är inte lätt att lära sig utantill när man inte kan säga orden högt...
Jag har två arbeten kvar att skriva tills på måndag och för det ena skulle jag behöva se ungefär 100 filmer med Meryl Streep... Så mitt projekt idag heter: Ta bussen ner till biblioteket och låna en film med Meryl Streep (minst en, om de har några överhuvudtaget), ta bussen tillbaka. Detta måste avklaras på förmiddagen eftersom biblioteket inte har öppet särskilt länge och bussarna bara går på förmiddagen... Sen får jag vila resten av dagen...
Vila vila vila, jag har ju inte gjort något annat. Igår tvingade jag i mig lite mat, vilket min mage inte tyckte var en bra idé alls i kombination med penicillinet... Uuuusch! Det här är bara hemskt! Jag vill inte må så här!
Det är vid såna här tillfällen man märker hur aktiv man är annars. Jag vill röra på mig! Jag vill dra på mig stepskorna och slita sönder parketten, jag vill ut och springa, jag vill sjunga, jag vill repa monologer, jag vill jobba, jag vill träffa kompisar, jag vill ut!
Såg just att biblioteket har öppet till 15. Då lägger jag mig ner ett tag till. Mår dessutom illa nu också... Hata vara sjuk!
Jag har två arbeten kvar att skriva tills på måndag och för det ena skulle jag behöva se ungefär 100 filmer med Meryl Streep... Så mitt projekt idag heter: Ta bussen ner till biblioteket och låna en film med Meryl Streep (minst en, om de har några överhuvudtaget), ta bussen tillbaka. Detta måste avklaras på förmiddagen eftersom biblioteket inte har öppet särskilt länge och bussarna bara går på förmiddagen... Sen får jag vila resten av dagen...
Vila vila vila, jag har ju inte gjort något annat. Igår tvingade jag i mig lite mat, vilket min mage inte tyckte var en bra idé alls i kombination med penicillinet... Uuuusch! Det här är bara hemskt! Jag vill inte må så här!
Det är vid såna här tillfällen man märker hur aktiv man är annars. Jag vill röra på mig! Jag vill dra på mig stepskorna och slita sönder parketten, jag vill ut och springa, jag vill sjunga, jag vill repa monologer, jag vill jobba, jag vill träffa kompisar, jag vill ut!
Såg just att biblioteket har öppet till 15. Då lägger jag mig ner ett tag till. Mår dessutom illa nu också... Hata vara sjuk!
Jag lever än. Typ.
Jag är tillbaka och min semester i Stockholm och Örebro var bra. Riktigt bra. Det hanns med en massa roligheter.
Eftersom det är mig vi pratar om så är det givetvis en självklarhet att jag blev sjuk. Hur kunde det annars vara!?! Förr eller senare var jag ju tvungen att åka på nåt som tvingar mig att vila. Och det gör jag nu.
Jag har en bihåleinflammation, vilket yttrar sig i otäck huvudvärk, enorm trötthet, feberdvala, svettattacker, slemhosta och röstlöshet. Idag har jag varit vaken två timmar hittills och nu börjar jag bli riktigt trött igen. Jag äter knappt och sover som sagt mest. Nu är Mamma iväg, så då känns det ännu lite ynkligare och ensammare.
Solen skiner och jag orkar inte ens sitta ute och läsa... Då är jag riktigt dålig!
Jag fick penicillin och slemlösande tabletter och nässpray av farbror doktorn som tyckte jättesynd om mig. Och så blev jag sjukskriven 6 dagar from i onsdags. Dvs till och med måndag, men han trodde jag kunde gå till skolan igen då. Mmm, säkert! vi får väl se... Chefen blev i alla fall inte särskilt glad och jag har dåligt samvete för att jag inte kunde hjälpa denna veckan... Usch! Men nu ska min kompis också börja på samma restaurang så då får vi i alla fall en till som är duktig. Så då kan vi dela på jobbet.
Jag berättar mer om mina äventyr i Sverige när jag orkar. Nu måste jag lägga mig ner igen.
Eftersom det är mig vi pratar om så är det givetvis en självklarhet att jag blev sjuk. Hur kunde det annars vara!?! Förr eller senare var jag ju tvungen att åka på nåt som tvingar mig att vila. Och det gör jag nu.
Jag har en bihåleinflammation, vilket yttrar sig i otäck huvudvärk, enorm trötthet, feberdvala, svettattacker, slemhosta och röstlöshet. Idag har jag varit vaken två timmar hittills och nu börjar jag bli riktigt trött igen. Jag äter knappt och sover som sagt mest. Nu är Mamma iväg, så då känns det ännu lite ynkligare och ensammare.
Solen skiner och jag orkar inte ens sitta ute och läsa... Då är jag riktigt dålig!
Jag fick penicillin och slemlösande tabletter och nässpray av farbror doktorn som tyckte jättesynd om mig. Och så blev jag sjukskriven 6 dagar from i onsdags. Dvs till och med måndag, men han trodde jag kunde gå till skolan igen då. Mmm, säkert! vi får väl se... Chefen blev i alla fall inte särskilt glad och jag har dåligt samvete för att jag inte kunde hjälpa denna veckan... Usch! Men nu ska min kompis också börja på samma restaurang så då får vi i alla fall en till som är duktig. Så då kan vi dela på jobbet.
Jag berättar mer om mina äventyr i Sverige när jag orkar. Nu måste jag lägga mig ner igen.
U som i Urlaub
I min rad på schemat står det nu 12 dagar framöver U. U U U U U U U U U U U U. U som i Urlaub. Semester. Ledigt!
Jaaaaa!!! Äntlgen! Kan knappt tro det! Var tvungen att inleda semester med ett glas rosévin ikväll. Längesen jag drack alkohol och i och med tröttheten blev det en ordentligt fnittrig mysmiddag på italiensk fin-restaurang med Bea.
Jag har en ny äsklingsbokstav: U